Pensionssparande är en intressant bransch. Branschen tillgodoser ett samhälleligt syfte, men befinner sig ändå i kärnan av placeringsmarknaden. Verksamheten berör alla medborgare även om själva pensionsbranschen uppfattas som en svart låda, vars detaljer man inte nödvändigtvis förstår eller egentligen vill förstå. Systemet komplexitet är avskräckande. Pensionsinkomstens jämnhet fascinerar. Det viktigaste är att pensionsinkomsten uppnår det förväntade jämna inkomstflödet när den tiden kommer.
Finlands Pensionsskyddscentralen (PSC) publicerade nyligen en rapport med temat ”Placeringsverksamheten i Finlands arbetspensionssystem”. Rapporten ger en helhetsbild av pensionssparandet i Finland. På de över 300 sidorna ryms många medförfattares perspektiv på pensionssparande. Rapporten är professionellt utarbetad och en bra sammanfattning av olika synvinklar på pensionssparande.
Nedan försöker jag utkristallisera några centrala observationer om pensionssparandet i Finland, på vilka pensionssparandet har byggt och kommer att bygga i framtiden.
1. Finlands pensionssystem är fungerande
Vårt pensionssystem är å ena sidan sedvanligt och å andra sidan unikt. Det är sedvanligt på så sätt att det är nationellt, förmånsbaserat och ger en förutsägbar pensionsinkomst. Det finns få länder där systemet omfattar nästan alla arbetstagare och hela arbetskarriären. Att systemet är differentierat (privata sektorn och dessutom den offentliga sektorn separat) är en liten kuriositet för den vanliga pensionstagaren. Det viktigaste är att systemet ackumulerar pension under hela arbetskarriären. Systemet har också fått internationellt erkännande. I Mercer Global Pension Index-jämförelsen kom Finlands pensionssystem på fjärde plats.
Systemet vi byggt upp fungerar också under en kris. Historien har visat att beslutsfattandet som gäller Finlands pensionssystem fungerar. Om det har behövts ändringar av systemet i samband med kriser har ändringarna kunnat genomföras. Det kan också konstateras att systemet är stabilt ur pensionstagarens synvinkel, men tillräckligt dynamiskt med tanke på placeringsverksamhetens planmässighet på lång sikt.
2. Ett delvis fonderat system är en gyllene medelväg
Finlands pensionssystem är delvis fonderat. I Finland uppgår de fonderade pensionsmedlen till sammanlagt över 200 miljarder euro, då hela pensionsansvaret inom den privata och offentliga sektorn omfattar cirka 660 miljarder euro (Statistikcentralen, uppgift för år 2017). Cirka 30 procent av pensionsansvaret är fonderat. Den offentliga sektorns ansvar utgör drygt 200 miljarder euro av det totala ansvaret, och av detta är cirka 80 miljarder euro fonderat.
När det gäller pensionssparande innebär differentiering och ett delvis fonderat system att de privata pensionsanstalterna ska övervakas och ha en soliditet som är i proportion till ansvaret, dvs. tillräckliga buffertar. På detta sätt säkerställs ett tillräckligt ansvar för pensionsskyldigheterna trots att de privata aktörerna konkurrerar om vem som är bäst och störst.
Ett delvis fonderat system är en utmärkt grund om befolkningen ökar. Om befolkningsökningen upphör anser många att fonderingsgraden bör vara mycket högre. Om befolkningsökningen däremot är mycket kraftig, har fonderingsgraden inte så stor betydelse. Det kan mycket väl vara så att samhället inte klarar av en så planmässig och långsiktig verksamhet. Således torde Finlands system vara en kompromiss mellan dessa två ytterligheter - en gyllene medelväg. Dimensioneringen av systemet har antagligen uppstått som ett slutresultat av viktningen av kostnader och nytta samt förhandlingar.
3. Det är svårt att fastställa en risknivå för systemet
Pensionssystemet är en spegelbild av det rådande samhälls- och ekonomisystemet. I efterhand är det lätt att konstatera vilka tillgångsklasser som har gett bäst avkastning under decenniernas lopp. Pensionssystemets risknivå kan förenklat mätas utifrån aktieviktens omfattning. I Finlands arbetspensionssystem hade aktierna (och motsvarande instrument) länge en vikt som underskred 20 procent. En högre nivå än så uppnåddes först i slutet av 1990-talet. Nästa nivå, dvs. 40 procent, uppnåddes först år 2007, just före finanskrisen. Förra året närmade man sig redan milstolpen 60 procent. Å andra sidan var återlåningen för de privata pensionsanstalternas medel över 50 procent av pensionsmedlen fram till början av 1990-talet.
Man kan alltid fundera på om avkastningen skulle ha varit en annan ifall placeringsportföljen hade sett ut på ett annat sätt. Också i det fallet skulle timingen ha haft en stor inverkan på slutresultatet. Kriser där avkastningen är svag kommer med 7-10 års mellanrum. Om placeringsportföljens risknivå hade ökats vid fel eller rätt tidpunkt, hade slutresultatet naturligtvis varit väldigt annorlunda.
4. Vem bär risken?
Den verkliga risktagaren i pensionssystemet är inte pensionstagaren. Om det inte finns tillräckligt med pensionsmedel kan pensionsavgifterna höjas, sysselsättningen ökas, placeringsavkastningen förbättras eller pensionsförmånerna modifieras. I vissa system har det skapats en automatik mellan dessa faktorer. Automatik kan skapas genom att göra pensionsförmånerna föränderliga i enlighet med placeringsavkastningen (uppåt eller nedåt). I Finland har man inte velat göra detta, eftersom tankesättet enligt vårt system är att en jämn pension är ett viktigt mål.
Finlands system har hållits klart förmånsbaserat. Alternativen hade varit ett system där pensionens storlek delvis skulle ha bestämts också på basis av placeringsavkastningen eller åtminstone så att denna koppling hade varit mer rätlinjig. Ute i världen har det funnits en trend där pensionssystemen har utvecklats i en avgiftsbaserad riktning, så att risken har överförts till pensionstagaren. Det egna pensionsbeloppet kan då påverkas genom goda placeringsbeslut. I Sverige togs redan för länge sen ett litet steg i denna riktning.
Då hela systemets aktievikt har ökats under årens lopp, har man strävat efter bättre placeringsavkastning. På ett sätt har man också i viss utsträckning indirekt överfört risken med systemet (uppåt och nedåt) till framtida pensionstagare. Om det går bra kan man hålla framtida pensionslöften och om det går dåligt måste löftena inskränkas för vissa generationer.
5. Utfallet av avkastningen på placeringarna har varit bra
Avkastningen i Finlands pensionssystem har överstigit avkastningsnivån i PSC:s beräkningsprognoser. Tack vare den goda avkastningen har trycket som systemet förorsakar på pensionsavgifterna eller pensionsutgifterna kunnat hållas under kontroll. Avkastningen på placeringarna har på lång sikt en betydande samhällelig inverkan.
6. Finland, Finland och avkastningen
När pensionssystemet byggdes upp hade pensionssystemet en stark koppling till det finländska samhället och ekonomin. Under decenniernas lopp har pensionsplacerarnas mervärde för Finland utvecklat i en avkastningsbaserad riktning. En god avkastning har fått allt större betydelse. Bolag ägande, byggande, återlåning och finansiering har alltid funnits med i pensionsplacerandet. Dessa har dock blivit mindre viktiga i en allt mer internationell värld. Kapitalet kan komma varifrån som helst, men det är avkastningen på placeringarna som betalar pensionerna.
7. Lägre förväntad avkastning i framtiden
I PSC:s långsiktiga beräkningar från år 2019 uppskattas det att avkastningen på placeringarna kan försvagas under de närmaste åren. I PSC:s beräkningar används presumtionen att realavkastningen är 2,5 procent på tio år och 3,5 procent därefter. Den nuvarande låga räntenivån ger inte en tillräckligt bra grund för avkastningen under den närmaste tiden. En motsvarande slutsats kan dras när man tittar på avkastningen på staternas masskuldebrevslån. Många statens säkra lån ger en negativ avkastning på tio år. Lyckligtvis finns det också andra placeringsalternativ.
8. Pension investering och hållbarhet
Framtidens avkastning byggs upp på ett allt hållbarare sätt. Integreringen av ansvarsfullhet verkar vara mitt inne i en stor omvälvning. Pensionsplacerarna är inga världsförbättrare, men deras handlingar har en världsförbättrande effekt. Ansvarsfullhet bör integreras i placeringsverksamheten på ett smart sätt.
Slutligen
Finlands pensionssystem har stått kvar i ur och skur. Pensionssystemet har ett omfattande stöd hos medborgarna och beslutsfattarna. Detta stöd har skapat en stabil grund för pensionsplacerandet. På en nivå som omfattar hela systemet är lite konkurrens positivt, kostnaderna hålls låga och man strävar efter att förbättra intäkterna. Pensionssystemet är inte nödvändigtvis det bästa möjliga och det kunde alltid ha utformats på ett bättre sätt. Systemet är dock tillräckligt bra i förhållande till målsättningarna.
Skribent är VER:s verkställande direktör Timo Löyttyniemi.
taggar: